Blogg

#MeToo

Ja, alla har upplevt det eller känner någon som  upplevt det, trackaseringen, det är vardags mat.

Mina historier om män som tar för sig mer en dom får, utnyttjar sin status på arbetsplatser eller styrka eller "normal" i sovrummet, eller behandlar mig som sitt lilla utsmycknings objekt eller närmar sig opassande. Om det handlar om dom män som har varit otrogna mot mig & lägger skulden på mig att jag log för lite mot dom & för mycke mot någon annan, eller bäsat killkompisar som inte hör vad jag säger för jag pladrar för mycke, attraktivt engagerande eller hade för djup uringning, eller att samtalsämnet är för komplext & komlicerat. Om detta sker där jag ska var tryggas eller om det är någon vilt främmnade som tar sig små eller stora friheter... Vad det gör med mig.... hur otrygg det får mig att känna mig.

 

Vi upplever det, jag har upplevt. #MeToo

 

Men jag har inte behov av att berätta ALLA mina historier, eller hänga ut någon... Men ja, kraften bakom att säga vad, vem & hur är respekterande stor. Ni borde ALLA  mer än skämmas som utsatt mig & andra för detta. 

Men vad det gör med mig i min vardag vill jag berätta:

 

Det gör att jag skrattar mindre. Jag är rädd. Jag vågar inte titta män i  ögonen för länge, speciellt om dom är i grupp. Jag gör mig fysiskt mindre om jag går ensam (eller i grupp) om jag möter många män samtidigt eller i olika samanhang agerar jag undvikande.

 

Jag väljer att sätta mig i hörn på restauranger & uteplatser för att undvika tillgänlighet. Jag rör mig fortare i vissa samanhang. 

 

Jag tänker på att vad jag har på mig till vilken tid, kampar mot & med mig själv, att ibland inte använda för mycke fäger eller kläder som drar för mycke uppmärksamhet. (å då älskar jag att få klä mig i vad jag vill varje dag, men det gör jag inte.) Detta tänker jag tom. på om jag umgås inom kompis kretsar, för att undvika triggningar eller missförstånd eller"fel" uppmärksamhets fokus.

 

Jag har ångest & stress i varje buissnes möte där "kostym nissar" med stora styrelsebord ingår. Tvekar alltid & måste öva in olika senarior i huvudet & i praktiken så jag står starkt & tror på mig själv för att ingå arbets avtal & kontrakt som jag vet mitt arbete är värd. Jag är alltid ledsen & arg när jag går ut från dessa möten oavsett om det gick bra eller dåligt "buissnes wize" ,för det går inte ett möte eller uppdrag som inte kräver att jag ska "tåla" mer än jag vill.... 

 

Att känna sig som ett objekt, (tom från nära män) å få släng till sig att det är hur jag är, hur jag, pratar, ser ut , klär mig, sminkar mig, rör mig, skrattar, vad det hämmar mig, ger mig dåligt självförtroende, gör mig ledsen på mig själv när jag tvivlar på vad jag sent ut för signal, på mina med kvinnor som ibland slänger skiten i mitt knä för deras räslor är reella, för männen som passerar som att det är mitt problem inte deras, moving on. Dålit sälvförtroende är ju inte attraktivt & självfötroende är ju skrämmande. 

 

Jag tycker att många män är äckliga, & har odrägliga beetende, pratar om ointressanta saker på ett vidrigt sätt (för dom flesta pratar om allt dom äger, inkl. barn & fru). Det gör mig ledsen att samhället inte tar ansvar att uppfostar "er" bättre, det gör mig ledsen att ni inte tar det ansvaret mer själva, att ni inte alltid ser mer & förstå, för vi förklarar! Jag vill inte bli bitter & besviken eller ha ett normal förhållande till att så är det" manliga beetendet" är, jag vill ha ett lika människo beetende med frihet. Men jag behöver att fler en ett par motbevisar mina upplevelser "#MeToo i litet & i stort.Ni skadar mig & era ärr gör ont. 

 

Jag känner mig ensam, trängd & ving klippt, fast vi är så många som upplever det samma. Jag känner mig förvirrad & kraftlös, utan att veta vilket ben jag ska stå på. 

 

Att se barn & ungdomar göra samma "misstag" som vuxna utan att måsta stå till svars. Gudarna vet att jag har blivit både rump daskad (by the way) av små pojkar & sex trakaserad av gymnasie pojkar... Som om det är ett normal beetende med mig som kvinna somär känslig & øver reagerande. 

 

Jag är inte känslig eller över reagerande. Jag har blivit kall & tror inte på män & tvivlar på kvinnor. Litar inte på någon annan än mig själv. Ibland reagerar jag teatraliskt för det har jag lärt att det tjänar sitt syfte. Vi måste ju säga ifrån annar blir det inte synligt. 

 

Jag har blivit tyst. Jag skriver dagbok för att kanske någon i framtiden som analyserar vår nu tid vill se att dom förändingar vi tror vi uppnått är kanske inte så i en kvinnas vardag i dag. 

 

För min kvinnovardag mot alla odds är:

Jag är en ensamstående mamma tilll två pojkar.... pga.

Jag är utbildad dansare .... som "tillgänligt" objekt

Jag är konstnär.... konkurrerande mot

Jag är egen företagare... trots

 

2017: Min lön är mindre,  mina arbets timmar fler fast ingen tar min vakt i hemmet, mina jonglering konstant, mina färdigheter större, mitt vardagliga stöd litet, min yttre support stort, mina yttre attribut många, mina innre fler m.m. men vad ska jag göra mer? Jag gör redan ALLT i min kapacitet... gör du?

 

Jag har tappat hoppet  & är inte en stark kvinna, jag är ledsen & besviken, oförstådd & söknade. Trots att jag äger tro, kärlek, handlings kraftighet & frihet. Men det är ingen man som har gett mig detta!!! Några har varit med å format mig på gott & ont men jag ska inte lura mig själv & säga att jag tycker vi kommer långt... trots detta vill jag säga att jag är otroligt tacksam till alla kvinnor som orkat att gå före mig. Men detta är inte en kvinno sak.

 

Detta handlar om människo värde, rätt & respekt.

Snälla ni ge mig mitt hopp tillbaka så jag kan använda den tro, kapicitet & frihet jag besitter (som dom flesta oxå hävdar jag redan äger). Så jag slipper känna mig vingklippt & kan flyga högt jag lovar att det kommer gynna oss alla. Men släpp mig fri!!!

MFD

 

 

 

Skriv en kommentar: (Klikk her)

123hjemmeside.no
Antall tegn tilbake: 160
OK Sender...
Se alle kommentarer

| Svar

Nyeste kommentarer

18.06 | 22:11

Giving is the key........,to living!
Film: Hidden figurer!!!
Klem

...
12.05 | 11:54

Är manniskan skapelsens krona med SKAPARENS unika uppdrag,
anpassat för varje individ?
Om inte Gud finns är allt tillåtet! Dostojevskij
i Bröderna Karamansov

...
12.05 | 11:52

Vad är en människa? Ett socialt djur? Djur? Djurriket har hierarkier!
Den svage går under sen går utvecklingen vidare...Det är utveckling enligt
socialdarvinism

...
27.03 | 12:56

Så aktiv du är skriver en stolt far!

...
Du liker denne siden