Igår tog sig en man rätten att utttala sig om mina kläder. Han tyckte inte dom visade fram mitt bästa jag. Dom var fula & formlösa& inte smickrande till min fasong... Han tyckte jag sökte uppmärksamhet &
var självdestruktiv med mina klädval & rosahår som bevis.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Då jag respekterar mannen pga. av att vi har många gemensamma vänner
& arbets kollegor innom musik branchen (som han för övrigt arrogant nog snackade ner & dissade & menade att han var mycke bättre än) försökte jag försiktigt få honom att förstå att allt
kanske inte är sån som det ser ut, allternativt att allt inte alltid är som vi lärt oss. Som t.ex. att alla med rosa hår slitsar inte sina handleder. Några färgar bara håret för att dom är lite uttråkade
& vill hitta på något kul med sina barn....
När han inte lyssna... ber jag honom att hålla sina åsikter för sig själv & inte trampa över & att han inte har rätt att tracka ner
på någon för hur dom ser ut. Han säger att han absolut har den rätten. Att mena vad han vill om vem han vill.
Jag svarar absolut, men det tyder på mindre intelligens, närmare idioti när han tror
att han har rätt eller vågar snacka ner folk pga. deras kläder. Att det är arrogant, ytligt & extremt oattraktivt. Speciellt när han har använt en halvtimme på att försöka övertyga mig om att vi
borde jobba tillsammans i ett projekt han har.
Æ NEJ TACK!!!
(Att du var full kanske någon tycker minimerar omständigheterna, det tycker inte jag, det bara visar till ditt sanna jag-vad hjärtat är fullt
av talar munnen, va det inte så?)
MFD