Hur upplever jag 17 Mai?
Ska jag svara ärligt eller diplomatiskt.... men det är egentligen inte något diplomatiskt med det.
Som Svensk har jag ingen relation till 17 Mai, utom kanske att det
är Norrmännens svar på Rios Carnival. Jag har faktiskt ingen relation till min egen Svenska national dag, eller som någon Norrman så fint upplyste mig om "Svenska flaggans dag". Den har aldrig betytt något för mig...
men så är jag inte den som alltid måste hålla strikt på tradition, uppskatta den absolut & fira den helt oki. Men känner inte att jag missar något om jag inte får med mig traditions ritualerna, kan faktiskt
känna att det är skönt att slippa. Inte att jag inte förstår deras betydelse eller respekterar & fachineras att det firas, men det är balansen att leva då & nu...
Jag är alltid närvös
för dessa dagar, vart ska jag vara, med vem ska jag vara med, om jag är ensam kan jag sitta hemma hela dagen utan att någon egentligen visste att det var det jag gjorde. Har jag med mig små killarna kanske dom vill uppleva tradition.
Men då är jag fattig för jag då 17 Mai inte sitter i min ryggrad vet jag inte riktigt hur jag ska leverera paketet, när jag inte vet dess innehåll riktigt.
Så är jag lite folk skygg på
privaten som inte gör situationen bättre, när skolan, tåget, ballongerna, familje sällskapen m.m. har med mycke människor att göra. Så sådana här dagar som verkar vara så viktiga för andra (vilket
man respekterar & förstår) så känner jag mig malplasserad, närvös & lite som att man är tredje hjulet på en dejt...
Nu har jag fina vänner som checkar mig & inviterar mig
& mina i deras familj & tradition så jag får se & lära & mina barn har en chans att bli en del av de tingen jag är fattig på som invandrare.
För det är just så det är en
ärlig sak att jag känner mig nog aldrig så mycke som invandrare & utanför som dagar som detta, trots det är jag Skandinavier med ett gott nätverk som tacksamt passar på mig....
Det är jag som
ska säga Gratulerar med dagen! Hoppas ni alla har haft en glad feiring!!!
MFD