24 h senare...
Killarna blev hämtade av Baby Father i Stockholm ett kort litet möte av överlämning av vårt guld. Det var så det skulle bli... Barna lite här & lite där. Trots att tonen
är go & allt går bra & alla på sitt egna sätt "gillar läget" känns det tomt & sorgligt när dom inte är runt mig dygnet runt.
Jag älskar att ha dom små runt! Dom är
fulla av energi & påhittigheter. Dom är kreativa & fulla av inspiration. Dom håller världen på jorden & får dagarna att rulla med massa magi!
Saker dom säger, som tex. vid julklapps
handeln:
Milo: -Mamma, nu håller du på att bli lika galen som alla dom andra!
Jag: -Va, gör jag?
Milo: -Ja, det räcker nu!
Jag: -Tack för att du sa det!
Så gick vi & åt
glass, inga fler julklappar på denna bruden.
Eller när jag & syrran handlade in jul maten:
Love: Oj, så massa!
Jag: Ja, det är nokk nu!
Love: Ja, vi kan lägga tillbaka
lite, eller massa....
Milo: -Du vill väl inte bli grådig/girig!
Det är bara underbartas att ha dom i mitt liv! Jag älskar varje minut om det så är tufft att vara ensamstående & man mest
av allt hela tiden inte känner att man räcker till. Eller alltid vet om man gör rätt eller fel, eller om det ens finns ett rätt eller fel!
Men shit vad man älskar dom små gåvorna. Det är
ett som är säkert mina små skatter kommer alltid vara otroligt älskade både där & här!!!
MFD